Nu är julen här och julkalendern stängs. Systerbloggarna Tillbakalutat och Tingestar finns dock kvar. Kanske inte lika frekventa och förnumstiga, men de finns där!
Tack för de hälsningar jag fått från en del av er läsare. Det har varit väldigt roligt att höra från er, kända och okända!
God fortsättning, allihopa!
/Maia
fredag 25 december 2009
torsdag 24 december 2009
Den 24 december 2009
SANN
Åter har vi kommit till sista luckan i kalendern. Den som är lite större än de andra, och som vi försiktigt och lite med saknad öppnar på julaftonens morgon. Det känns lite vemodigt att veta att spänningen är över för den här gången. Väntan är över.
Samtidigt är det hoppfullt. Vi kanske inte behöver så mycket tröst i vinternatten nu. Vi går mot ljuset.
Han som föddes i Betlehem hade många namn. Emanuel, Gud med oss. Underbar i råd. Väldig Gud. Fridsfurste.
Men Hans namn var också sanningen. Och om vi bara ska ha en enda julönskan så ska det nog vara den att vi ska få vara sanna. Sanna mot oss själva, mot varandra.
Och till sist, vill jag bara säga: God jul, Mathilda, du som vakar in den nya dagen, god jul, Catharina och Åsa och Marika, god jul, Margareta, och god jul till dig Magnus! God jul alla ni andra mina vänner, okända och nykända, och god jul älskade familj.
/Maia
Åter har vi kommit till sista luckan i kalendern. Den som är lite större än de andra, och som vi försiktigt och lite med saknad öppnar på julaftonens morgon. Det känns lite vemodigt att veta att spänningen är över för den här gången. Väntan är över.
Samtidigt är det hoppfullt. Vi kanske inte behöver så mycket tröst i vinternatten nu. Vi går mot ljuset.
Han som föddes i Betlehem hade många namn. Emanuel, Gud med oss. Underbar i råd. Väldig Gud. Fridsfurste.
Men Hans namn var också sanningen. Och om vi bara ska ha en enda julönskan så ska det nog vara den att vi ska få vara sanna. Sanna mot oss själva, mot varandra.
Och till sist, vill jag bara säga: God jul, Mathilda, du som vakar in den nya dagen, god jul, Catharina och Åsa och Marika, god jul, Margareta, och god jul till dig Magnus! God jul alla ni andra mina vänner, okända och nykända, och god jul älskade familj.
/Maia
onsdag 23 december 2009
Den 23 december 2009
LILLEJULAFTON
Egentligen är julafton bara kvällen före det stora undret. En veille som det heter på franska. Men av någon orsak har det blivit så att det är aftnarna, kvällen före den egentliga begivenheten, som är det viktiga för oss här i Sverige. Inte bara julafton, utan påskafton, pingstafton, midsommarafton. Kanske för att det var då man kunde festa till det för att sedan sova ut i lugn och ro morgonen efter.
Och idag är det veille de veille de noël, lillejulafton.
När jag var liten var lillejulafton väldigt speciell. Det var en dag fylld av stök och pyssel. Hos oss var det aldrig några julgardiner eller något pynt före den 24e. Granen kläddes sent på kvällen och min pappa lackade gärna ett eller annat golv medan min bror och jag försökte somna denna långa, långa natt.
Ett år fick vi faktiskt enbart sätta fötterna på trasmattorna när vi gick omkring i huset på julafton, för golven hade inte torkat. Och när vi senare med viss svårighet flyttade på mattorna var det luddiga vägar i lacken där de legat.
Hos oss har granen traditionellt blivit klädd efter det att barnen gått till sängs. Jag ville att de små – precis som jag gjort – skulle vakna på julaftons morgon och så skulle huset gått igenom en metamorfos. Blivit ett stilla julhem som ett julunder. Städat och doftande av apelsiner och pepparkakor och skinka.
God lillejulafton idag.
/Maia
Egentligen är julafton bara kvällen före det stora undret. En veille som det heter på franska. Men av någon orsak har det blivit så att det är aftnarna, kvällen före den egentliga begivenheten, som är det viktiga för oss här i Sverige. Inte bara julafton, utan påskafton, pingstafton, midsommarafton. Kanske för att det var då man kunde festa till det för att sedan sova ut i lugn och ro morgonen efter.
Och idag är det veille de veille de noël, lillejulafton.
När jag var liten var lillejulafton väldigt speciell. Det var en dag fylld av stök och pyssel. Hos oss var det aldrig några julgardiner eller något pynt före den 24e. Granen kläddes sent på kvällen och min pappa lackade gärna ett eller annat golv medan min bror och jag försökte somna denna långa, långa natt.
Ett år fick vi faktiskt enbart sätta fötterna på trasmattorna när vi gick omkring i huset på julafton, för golven hade inte torkat. Och när vi senare med viss svårighet flyttade på mattorna var det luddiga vägar i lacken där de legat.
Hos oss har granen traditionellt blivit klädd efter det att barnen gått till sängs. Jag ville att de små – precis som jag gjort – skulle vakna på julaftons morgon och så skulle huset gått igenom en metamorfos. Blivit ett stilla julhem som ett julunder. Städat och doftande av apelsiner och pepparkakor och skinka.
God lillejulafton idag.
/Maia
tisdag 22 december 2009
Den 22 december 2009
BACKA
Och så en dag när jag vaknar är världen vit.
Tystnaden. Mjukheten. Stillheten som snön ger oss här på landet. Ljuset. På årets mörkaste dag blir världen ljus. Äntligen knarrar det under mina skor.
När jag var liten hade jag en kälke, en röd, riktig kälke av trä. Och vi hade en backe som gick ända ner till smedjan, och där byggde vi gupp, min bror och jag. Allt för att hålla spänningen på topp. Guppen var jättestora och farten hisnande. Det var förstås han som hittade på allting. Jag hjälpte bara till att bygga, och att åka.
Ska vi ta fram pulkorna? Jag såg i affären att det fanns stora, stora pulkor som två vuxna får plats på.
/Maia
Och så en dag när jag vaknar är världen vit.
Tystnaden. Mjukheten. Stillheten som snön ger oss här på landet. Ljuset. På årets mörkaste dag blir världen ljus. Äntligen knarrar det under mina skor.
När jag var liten hade jag en kälke, en röd, riktig kälke av trä. Och vi hade en backe som gick ända ner till smedjan, och där byggde vi gupp, min bror och jag. Allt för att hålla spänningen på topp. Guppen var jättestora och farten hisnande. Det var förstås han som hittade på allting. Jag hjälpte bara till att bygga, och att åka.
Ska vi ta fram pulkorna? Jag såg i affären att det fanns stora, stora pulkor som två vuxna får plats på.
Du skall aldrig röra dig fortare, herr direktör,
än att barnet inom dig kan hinna med,
annars griper dig stressen.
Barnet inom dig har kortare ben
men högre intressen.
Det vill tulta ifatt dig och lära dig leva innan du dör.
/Alf Henriksson
/Maia
måndag 21 december 2009
Den 21 december 2009
DELARNA OCH HELHETEN
Det är bara att inse att det vi håller på med här är att sammanfoga delar till en helhet. Det är kanske inte så konstigt att man talar om livspussel. Alla dessa bitar som passas samman och formar en bild av våra liv. Tillfällig och ytterst dynamisk, eftersom bitarna alltid byts ut och förändras, men ändå en bild.
Om vi blir riktigt stressade är det bara fragmenten vi kan se. Minuterna, sekunderna, detaljerna, sömmarna, sandkornen. Och helheten förblir dold bakom de i mikroskop uppblåsta jättedetaljerna som vi envist fokuserar på.
Saken är den att det är en katedral vi bygger på. Även om det känns som om vi bara hugger i sten.
/Maia
Det är bara att inse att det vi håller på med här är att sammanfoga delar till en helhet. Det är kanske inte så konstigt att man talar om livspussel. Alla dessa bitar som passas samman och formar en bild av våra liv. Tillfällig och ytterst dynamisk, eftersom bitarna alltid byts ut och förändras, men ändå en bild.
Om vi blir riktigt stressade är det bara fragmenten vi kan se. Minuterna, sekunderna, detaljerna, sömmarna, sandkornen. Och helheten förblir dold bakom de i mikroskop uppblåsta jättedetaljerna som vi envist fokuserar på.
Det finns en berättelse som handlar om en man som fick syn på några stenhuggare och frågade dem var det egentligen var som de höll på med. Den förste svarade medan han fortsatte sitt arbete: "Vi hugger sten!" Den andre mannen ropade över sin axel: "Vi hugger stenarna så att de blir fyrkantiga och passar ihop alldeles perfekt, när man lägger dem tillsammans."
Men den tredje stenhuggaren vände sig om mot mannen som frågade, slog ut med handen och svarade lugnt med ett stort leende: "Vi håller på och bygger en katedral."
Saken är den att det är en katedral vi bygger på. Även om det känns som om vi bara hugger i sten.
/Maia
söndag 20 december 2009
Den 20 december 2009
SAMLAD
På bordet som min farmors pappa snidade på artonhundratalet står just nu en liten samling saker. En lampa med turkosgrön skärm av glas. En blå keramikskål med utbrända tändstickor. En annan skål, en brun, med värmeljus att fylla på med så snart ett brunnit ut. Där ligger en skiftnyckel som vi ska skruva ihop divanen med så snart jag strukit det nytvättade överdraget. Där står en underbar amaryllis som jag helt oförtjänt fått av en kollega som verkligen vet hur blommor ska vara för att slå ut i rätt tid.
En samling sköna saker.
Varje kväll samlar jag mig för att skriva här. Lite känns det som det där bordet. Några vackra saker. Några praktiska. Något jag fått, och så ett verktyg, så att vi som läser kan skruva ihop något om vi behöver.
/Maia
PS. Idag är också familjen en aning mer samlad här i Göteborg; en av döttrarna har kommit hem från förskingringen. Men långt borta är familjens absoluta samlare. Hon som liten står på fotografiet med händerna fulla av viktiga skatter som hon funnit och planerar att spara. Jag skriver min kärlek här och vet att hon läser, gullhönan.
På bordet som min farmors pappa snidade på artonhundratalet står just nu en liten samling saker. En lampa med turkosgrön skärm av glas. En blå keramikskål med utbrända tändstickor. En annan skål, en brun, med värmeljus att fylla på med så snart ett brunnit ut. Där ligger en skiftnyckel som vi ska skruva ihop divanen med så snart jag strukit det nytvättade överdraget. Där står en underbar amaryllis som jag helt oförtjänt fått av en kollega som verkligen vet hur blommor ska vara för att slå ut i rätt tid.
En samling sköna saker.
Varje kväll samlar jag mig för att skriva här. Lite känns det som det där bordet. Några vackra saker. Några praktiska. Något jag fått, och så ett verktyg, så att vi som läser kan skruva ihop något om vi behöver.
/Maia
PS. Idag är också familjen en aning mer samlad här i Göteborg; en av döttrarna har kommit hem från förskingringen. Men långt borta är familjens absoluta samlare. Hon som liten står på fotografiet med händerna fulla av viktiga skatter som hon funnit och planerar att spara. Jag skriver min kärlek här och vet att hon läser, gullhönan.
lördag 19 december 2009
Den 19 december 2009
IBLAND
Grunden för en god chokladtryffel är 100 gram fin mörk choklad per 50 gram grädde/smör. Du kan alltså till exempel ta 300 gram choklad, 1 dl grädde och 50 gram smör. Med bara grädde blir det en lite lösare tryffel.
Eller också kan du spetsa till det med att ersätta grädde/smör med samma mängd Mascarpone, som är gjord av grädde, men innehåller mycket mindre vatten och alltså har konsistens som en riktigt krämig och seg philadelphiaost.
Med grädde och smör gör du så att du smälter smöret, häller i grädden och kokar upp. Sedan tar du kastrullen av spisen, lägger ned chokladen i bitar och låter den smälta under omrörning. Med Mascarpone smälter du istället chokladen först, i vattenbad, och rör sedan ner osten i den smälta chokladen.
Och så är det kryddningen då.
Det finns många varianter. Arla föreslår rivet skal av apelsin och hackad färsk rosmarin i smeten eller lite flingsalt ovanpå den färdiga tryffeln. Tasteline föreslår finhackad chilli och saffran. En riktig fransk chokladtryffel står sig förstås bra utan smaksättning, eller med lite konjak eller likör i smeten.
Du låter smeten kallna och rullar den till ojämna bollar, medan du antagligen desperat försöker att inte slicka av dina kladdiga fingrar. Rullar i kakaopulver eller hackad pistagenöt eller rostade skalade sesamfrön. Eller också låter du den stelna i en rak form och skär ut rektangulära bitar.
Men bara ibland. Eller hur?
/Maia
Grunden för en god chokladtryffel är 100 gram fin mörk choklad per 50 gram grädde/smör. Du kan alltså till exempel ta 300 gram choklad, 1 dl grädde och 50 gram smör. Med bara grädde blir det en lite lösare tryffel.
Eller också kan du spetsa till det med att ersätta grädde/smör med samma mängd Mascarpone, som är gjord av grädde, men innehåller mycket mindre vatten och alltså har konsistens som en riktigt krämig och seg philadelphiaost.
Med grädde och smör gör du så att du smälter smöret, häller i grädden och kokar upp. Sedan tar du kastrullen av spisen, lägger ned chokladen i bitar och låter den smälta under omrörning. Med Mascarpone smälter du istället chokladen först, i vattenbad, och rör sedan ner osten i den smälta chokladen.
Och så är det kryddningen då.
Det finns många varianter. Arla föreslår rivet skal av apelsin och hackad färsk rosmarin i smeten eller lite flingsalt ovanpå den färdiga tryffeln. Tasteline föreslår finhackad chilli och saffran. En riktig fransk chokladtryffel står sig förstås bra utan smaksättning, eller med lite konjak eller likör i smeten.
Du låter smeten kallna och rullar den till ojämna bollar, medan du antagligen desperat försöker att inte slicka av dina kladdiga fingrar. Rullar i kakaopulver eller hackad pistagenöt eller rostade skalade sesamfrön. Eller också låter du den stelna i en rak form och skär ut rektangulära bitar.
Men bara ibland. Eller hur?
/Maia
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
