På bordet som min farmors pappa snidade på artonhundratalet står just nu en liten samling saker. En lampa med turkosgrön skärm av glas. En blå keramikskål med utbrända tändstickor. En annan skål, en brun, med värmeljus att fylla på med så snart ett brunnit ut. Där ligger en skiftnyckel som vi ska skruva ihop divanen med så snart jag strukit det nytvättade överdraget. Där står en underbar amaryllis som jag helt oförtjänt fått av en kollega som verkligen vet hur blommor ska vara för att slå ut i rätt tid.
En samling sköna saker.
Varje kväll samlar jag mig för att skriva här. Lite känns det som det där bordet. Några vackra saker. Några praktiska. Något jag fått, och så ett verktyg, så att vi som läser kan skruva ihop något om vi behöver.
/Maia
PS. Idag är också familjen en aning mer samlad här i Göteborg; en av döttrarna har kommit hem från förskingringen. Men långt borta är familjens absoluta samlare. Hon som liten står på fotografiet med händerna fulla av viktiga skatter som hon funnit och planerar att spara. Jag skriver min kärlek här och vet att hon läser, gullhönan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar