I mitt kök sitter två elvaåringar och glittrar kort. Det går åt klistermärken och bokstavspaljetter och det skrivs personliga hälsningar så att det står härliga till. Initierade kommentarer utbytes om användbarheten hos olika material och gamla kända julsånger ackompanjerar det hela, av flickorna omvandlade till oigenkänlighet.
Hmmm... Det får bli lite såhär... är en kommentar som verkar gälla för både korten och för sången. Och resultatet är helt bedårande.
I innerfacket i min väska ligger det julkortsfrimärken. Jag köpte dem på ICA i kassan tillsammans med några paket saffran. För även om det blir färre och färre som skickar en verklig icke-virtuell julhälsning idag, så kan jag fortfarande helt enkelt inte låta bli. Jag vet att några av julkorten som sänds iväg kommer att öppnas och läggas tillsammans med några andra i en liten fin hög på ett bord. Och uppskattas, tummas och lysa upp under julen.
/Maia
PS. Idag är julfrimärkesköpardagen. Passa på och köp en bunt julkort också. Och skriv dem i kväll, så är det gjort.
1 kommentar:
Nej, jag får köpa nå´n annan gång, idag har jag fått igång spotify. Fantastiskt. kram Magnus
Skicka en kommentar