Egentligen är julafton bara kvällen före det stora undret. En veille som det heter på franska. Men av någon orsak har det blivit så att det är aftnarna, kvällen före den egentliga begivenheten, som är det viktiga för oss här i Sverige. Inte bara julafton, utan påskafton, pingstafton, midsommarafton. Kanske för att det var då man kunde festa till det för att sedan sova ut i lugn och ro morgonen efter.
Och idag är det veille de veille de noël, lillejulafton.
När jag var liten var lillejulafton väldigt speciell. Det var en dag fylld av stök och pyssel. Hos oss var det aldrig några julgardiner eller något pynt före den 24e. Granen kläddes sent på kvällen och min pappa lackade gärna ett eller annat golv medan min bror och jag försökte somna denna långa, långa natt.
Ett år fick vi faktiskt enbart sätta fötterna på trasmattorna när vi gick omkring i huset på julafton, för golven hade inte torkat. Och när vi senare med viss svårighet flyttade på mattorna var det luddiga vägar i lacken där de legat.
Hos oss har granen traditionellt blivit klädd efter det att barnen gått till sängs. Jag ville att de små – precis som jag gjort – skulle vakna på julaftons morgon och så skulle huset gått igenom en metamorfos. Blivit ett stilla julhem som ett julunder. Städat och doftande av apelsiner och pepparkakor och skinka.
God lillejulafton idag.
/Maia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar