En kär vän till mig beskrev för några dagar sedan hur hon hade sovit så fantastiskt gott, och hur hon kände sig så lugn mitt i en period av hysteriskt arbetande och många frister att nå.
I stormens öga, skrev jag till henne, du är i stormens öga, där det är alldeles stilla. Det är viktigt att det finns en sådan plats när uppgifterna är många och tiden knapp. En plats där vi kan sätta ner vår väska en stund på vandringen.
Och förutom det behöver vi en landningsbana. Någonstans att ta mark, när hetsen är över. Någonstans där ljus lyser på båda sidor, så att man kan landa också i mörker.
Stormens öga behöver inte vara något stort eller tjusigt. Det kan vara att du skapar stillhet i det lilla ljuset du tänder i det mörka köket på morgonen innan någon annan vaknat. Det kan vara stunden med stickningen eller boken varje kväll.
Landningsbanan är den äkta pausen. Den goda vilan. Den där vi sannerligen återhämtar oss.
Låt oss finna oss våra pauser idag. Och se fram emot att landa.
/Maia
1 kommentar:
Goa Maia, vilka bra och kloka texter du skriver. Tack för att du finns, du!
Skicka en kommentar