Den första advent har redan kommit och gått. I vårt hus finns det ett enda fönster som andas advent och en slags förebådande av en juletid. Resten av huset är en slags uppbrottsplats. Ett dynamiskt kaos att leva i.
Jag har funderat ganska mycket över vad det är jag längtar efter med julen. Och det som ligger närmast är stillhet. Stillhet, möte och vila. Stillheten är det som gör mig aktiv. Mötena ger mig visshet. Vilan ger mig styrka.
Men advent är ju inte väntan, den otåliga, ändlösa. Advent är själva mötet, ankomsten. Här och nu. Allt det jag längtar med julen vill jag njuta dag denna december.
/Maia
PS. Välkommen hit! Och välkommen tillbaks! Vi ses i morgon?
4 kommentarer:
Känner igen det där med ett fönster som är pyntat och att resten präglas av kaos. Men tänker att det får ta ett par dagar så är jag nog snart mer adventspyntad jag också.
Vad fint! Är det inte det man längtar efter mest, att vara med de allra käraste, i lugn och ro en stund. Alla våra fönster är pyntade men inne i huset har vi ett "kreativt kaos" ändå. Jag börjar acceptera det nu, att det spretar på olika ställen... lite som livet självt. Ser fram mot julkalendern i morgon.
Jag ser det där fönstret framför mig. Så tydligt som att jag var där. Det känns som att också jag är med. Vid det där immiga vackra fönstret genom vilket jag har betraktat den kala skogen och grå decemberhimlen så många gånger förut. I adventsväntan.
Men jag behöver inte längre vänta. Tack för påminnelsen; om ankomsten.
Nästan ännu roligare än att skriva inläggen är det att läsa kommentarerna! Tack!
Skicka en kommentar